Ibland kan under hända
Mitt fantastiska fackförbund ordnade allt på några timmar.
Det allra bästa är att nu är jag inte ensam.
Det är inte jag som ringer telefonsamtalen och slåss.
Någon annan ska jag göra det åt mig.
En stor tyngt har fallit från mitt hjärta och min arbetsgivare får ta sitt ansvar vare sig dom vill eller inte.
Har nyss provat att äta en smörgås och hoppas allt vad jag kan att den stannar där den ska.
En liten frukost i morgon bitti och sen ett beslut om det blir stugan eller stan
Vill fortfarande inte lära känna mulltoan med fel förutsättningar
I kväll har gungbrädan planat ut och jag kurrar som en katt
Va´ bra. Man skall inte behöva kämpa ensam ... Själv hade jag stor hjälp av mitt fackförbund vid en personaltvist på åttiotalet. Jag var helt knäckt innan de "kom in" och redde upp saken.
Hoppas nu du blir friskare också så du kan njuta av vår fina sommar.
Kramar!