Högt upp på en piedestal
Inte var det då meningen att jag skulle hamna här uppe då jag lämnade bloggen i förra veckan
Jag dinglar lite med fötterna där jag sitter och funderarar
Den 23 årige sonen sover i vårt sovrum och sambon har gett sig iväg till Kulturmagasinet
De dagar jag har varit bloggfrånvarande har jag tillbringat på akuten och hos jourläkare.
Inte jag egentligen utan med sonen.
De här besöken ska leda till en hjärtutredning av honom eftersom något spökar i hjärtslagen
Tuffa dagar för honom och oss andra som bara kunnat titta på och lindra hans rädsla.
I dag är det dags att gå vidare.
Sambon skulle hämta sin energi från några fotoböcker som finns på kulturmagasinet.
Jag ska sitta kvar på piedestalen
Väldans bra överblick man har.
Det är sportlov här så den här veckan ska sambon och jag röra på oss tillsammans.
Jag vill inte veta av några snuskiga tankar här nu.
Hela Sundsvall är en stor skridskobana för tillfället.
Det spelar ingen roll hur mycket sand dom häller på för det biter inte.
Därför startar vi veckan med inomhusaktiviteter.
Målet är att göra något roligt tillsammans varje dag
Vi har ett gemensamt projekt på gång.
Framför tv:n behövs ett större bord så produktionen har precis startat.
Valet föll på att tillverka ett satsbord
Modellen blir liknande den här:
Mitt uppdrag är att designa och att måla.
Resten står sambon för.
Vi har bestämt oss för att bli bättre på att aktivera oss tillsammans.
Det är så lätt att låta de egna intressena ta över och till slut så står man där och tittar på varandra och undrar: Vem är det där?
Men hur blev det med mig då? Mina strategier som jag skulle dra upp?
Det lägger jag åt sidan den här veckan och kastar mig rakt ut i livet.
Det är här och nu det sker och det gäller att hänga på.
Nästa vecka är en annan vecka då får vi se hur det blir med strategierna.
Fy vad hemskt med sonen, förstår att han är rädd och orolig. Hur gick det för dig då, att stötta nu när du själva mår dåligt? Tänker mycket på dig, hoppas du lyckas med att få en BRA vecka! Kram
stackars sonen, inte roligt men bra att ni är i läkarens uppsikt iaf!!
dingla på du, men benen och njut av sportlovet !
Man blir så orolig när det händer nåt med barnen...det spelar ingen roll hur gamla de är...de är fortfarande våra barn. Verkar vara mysigt att sitta där och dingla med benen. Det kanske man skulle testa nån gång. Kram
Usch då.... Det är ju skitjobbigt när speciellt ens ungarna är sjuka. Ovissheten är nog värst.
Men du, är det inte himla ostadigt och obekvämt att sitta på den där piedestalen och vad är det för spännande du måste hålla ögonen på.. ;D
KRAM på er allihopa!
Men fy och usch så hemskt :( Inte undra på att han är skräckslagen stackarn! Hoppas ni får klarhet i vad det kan vara så fort som möjligt!
Här har vi också skridskobana..det är hemskt vad hård isen är att gå på. Lycka till med vardagsrumsbordet nu :)
Kram
Jobbigt när barna blir sjuka,det kvittar hur gamla de är.Ge han en extra kram! Tulpaner är vackra i sin enkelhet. Tråkigt att du inte kan komma.. Kram!
Du är då för himla påhittig! Aldrig skulle jag komma på idén att klättra upp på en pidestal så där. Men så tror jag att du platsar där mycket bättre än jag.
Jag håller tummarna föra att det inte är något farligt din son har utan kanske bara en så kallat nervöst hjärta, sånt man lär sig att leva med och som är helt ofarligt. Jag håller tummarna jättehårt för det.
Så jobbigt att sonen inte mår bra! Hoppas att ni har en bra läkare som både ni och han har förtroende för.
Sitt nu inte där och dingla så att du ramlar ner, för hur ska det då gå med ert gemensamma projekt?
Jag håller tummarna för att allt ordnar sig för er!
Kram Ingrid
Man vill ju att barnen ska få vara friska och att ingenting hemskt ska inträffa. Den oron finns nog hur gamla dom än blir, sen blir det barnbarnens tur också,ja jisses det gäller att försöka leva här och nu och precis som du skriver.."Fånga dagen"
Låter härligt med era projekt ihopp du och gubben,
En piedestal kanske vore nåt kort som man är. Då får man lite bättre översyn..L...
Kram vännen*
