tankelek

Om man blåser upp en påse och fyller den med luft och sen knyter till: Räcker syret hur länge som helst?

Nej, så klart inte.

Jag känner mig som jag lever i en plastpåse.

Jag ser livet utanför hela tiden

 

Ibland knyter någon upp påsen och jag får andas med djupa andetag

Ibland behöver jag konstgjord andning

Fikat som jag berättade om sist blev ett trevligt avbrott

När jag sedan går hem så gäller det att fortsätta hitta på trevligheter

 

Jag börjar inse att jag är dålig på det

Orken räcker inte till att dra framåt varje dag

De där självklara med att jobba, det saknar jag fortfarande

Kanske inte jobbet så mycket nu men arbetskamraterna

 

Visst har jag gjort lite av varje

I lördags var vi iväg på loppis men det känns tomt ändå

Fattar ingenting

Min Bipolära sjukdom håller sig snällt på plats så inte kommer det från den rackarn

Nej det är något annat i kroppen mer fysiskt som spökar

I veckan ska jag ta nya prover och hoppas igen på ytterligare förbättringar

Ett läkarbesök är inplanerat och jag hoppas innerligt att den doktorn kan svara på en del av mina frågor.

 

Det jag vet nu är att man misstänker att det kan var en interaktion mellan mina olika mediciner som gör att fysiken svajar

Återigen en nål i en höstack men man får aldrig sluta tro

 

Vad ska jag sluta det här inlägget med då?

Jag brukar ju försöka vända det till något positivt

Mmmmm bilen går i alla fall bra