Ett livstecken

Egentligen så har jag ingen lust att uppdatera idag
När den tanken kom tog jag mig ett resonemang med mig sjäv
Jag, Lisbeth, har aldrig någonsin gett upp, ska jag göra det nu?
Nej det ska jag inte
Jag måste hålla fast mina rutiner annars vete gudarna vad som händer
 
Lusten till saker och ting har aldrig varit så svag som nu
Psykiskt mår jag jättebra men något i kroppen gör att det är svårt att t.o.m skriva
Det är fysiskt tungt att lyfta kroppdelarna om så det bara är händerna
 
Jag fortsätter att gå ner i vikt och sambon lagar mat som jag i vanliga fall älskar
Mat som jag under andra sjukperioder kunnat äta
Jag vill inte ens ha glass som brukar vara en av mina livlinor.
 
Vad säger då sjukvården?
De är inte kloka
De har bestämt sig för att det är något neurologiskt och min vårdcentral vill inte ens prata med mig för de har bestämt sig för att jag är ett sk för svårt fall
Jag ville ta mera blodprover eftersom jag känner mig tveksam till att det verkligen är något neurologiskt men där blev det stopp igen
Aj baja Inte kosta pengar
 
Jag ska vänta på min remiss från neurologen
Undrar hur många kilo jag gått ner då?
I en undersökning har det visat sig att jag inte är ensam att tycka att vårt landsting är värdelöst
Vi kom i botten
 
Hur som helst så har jag gjort något som tillhör min vanliga vardag
I lördags var jag på matinee med mina barnbarn
Vi såg Ice age 4
Det ni!
Det finns hopp trots allt
Jag ger inte upp i första taget
 
#1 - - Gökboet:

Vissa dagar är bara för jobbiga, men jag tycker att du är SÅ himla tapper som kämpar på!!! BRA JOBBAT!

Varm Kram!

#2 - - Gunilla:

Hallå !! härligt att du är på besök i bloggen, och även om du inte mår bra, så va mysigt att gå på bio med barnbarnen !!! kram o krya på dig, stå på dig mot vården, jag har bloggat om det häromdan...

#3 - - ♥ Carina ♥:

Det är ledsamt hur det funkar ibland. Eller INTE funkar rättare sagt. Man ska vara frisk för att orka vara sjuk...
Kämpa på vännen!
Tur att du har dina godingar till barnbarn. Kan tänka mig att dom ger dig glädje och energi som du så väl behöver.
Kram kram

#4 - - mickis:

Du är en riktig kämpe!!!

Så jobbigt du har det.. & inte blir det lättare av att man ska behöva slåss mot sjukvården.. De som man borde kunna luta sig mot....
Hur lång väntetid är det till neurologen?

Om du har det jättesvårt att äta så finns det ju näringsdrycker på apoteket man kan köpa, tror t.om man kan få dem på recept om man mår riktigt illa...

*stor krya på dig kram*

#5 - - Annika:

Hej vännen. Oj, vad du har det jobbigt. Men du är ju Norrlänning och vi ger inte upp så lätt, eller hur? Stå på dig. En stor styrke kram till dig Lisbeth.

#6 - - Mita:

Hallå vännen,du är en fighter, men till och med en sån kan få nog ibland när det ska jäklas. Som tex med sjukvården, man vet inte vad man ska tro ibland. Det gäller att hamna rätt tydligen.Men det kan ju vara hur svårt som helst..*
Härligt att du gör roliga saker tillsammans med barn barnen.Då glömmer man allt bedrövligt för ett tag.
Sköt om dig goa vännen
Kramizar♥

#7 - - Soldansare:

Heja, heja!
Du är en riktigt kämpe, Lisbeth!
Styrkekramar till dig!

#8 - - Malin:

Sjukvården vi har är en skam! Stå på dig, du har all rätt att bli utredd tills dom VET vad som är fel. Herregud, vad betalar vi egentligen all skatt för???

Hoppas så att du snart mår bättre, kan äta och gå upp lite i vikt. Tänker på dig. Massor.

Kram

#9 - - mariellejohnsson:

Klart att du inte ger upp!!! Hejja! Kan din make hjälpa till att ringa och strida för att de verkligen kollar upp vad det beror på och att det går fortare än remiss till neurologen? Ibland kan det behövas att det är nån annan.
Massa massa kramar och du vet att jag tänker på dig. Mycket.

#10 - - envingad:

Sjukvården är hemsk idag..i alla fall för oss som redan är sjuka..oss vill de inte bry sig om :( Hoppas verkligen att dom tar tag i det så du får din utredning..som svensk medborgare och som betalar skatt har man baske mig rätt till det..Stor kram ♥

#11 - - cathrin:

Det är bra att du inte ger upp. Jag känner igen mig - min vårdcentral vill inte heller ta emot mig trots att jag går ned i vikt som du. Kämpa på min vän, sjukvården ger jag inte mycket för men ibland kan de förvåna. Kram