Längre och längre

Det har blivit längre och längre mellan gångerna som jag skriver.
Inte för att jag inte vill skriva utan mer för att jag bestämde mig för att den skulle bli sjukdomsfri
Så lätt var det inte
Vad skulle jag då skriva om i stället?
 
Hur som helst så finns jag här och slänger ner några rader
Det händer så mycket i mitt liv varje dag och jag har svårt att förstå att jag mår så in i helskotta bra trots det
 
 
Jag njuter av livet och ler konstant
 
I förra veckan var jag till Stockholm och hittade ytterligare en pussebit
En kort resume informerar er om att jag levt " pappalös" hela livet
Det har många gånger känts som jag varit halv och inte riktigt förstått vem jag är.
Nu fick jag möjlighet att träffa en av mina fastrar
Hon bor i San Franscisco och var här med anledning av att en annan faster somnat in
Vårt möte betydde så mycket för mig
Jag insåg saker om mig själv som jag undrat över.
Vi fick en mysig dag tillsammans i Stockholm med
god mat på Östermalms hallen som jag knappt rörde.
Jag hade så mycket att fråga om
 
 
Som tur var så vill vi båda fortsätta att hålla kontakten
Nästa vecka ska jag åka ner igen den gången för att hjälpa till med en del bestyr runt den andra fasterns begravning
 
Några av er har frågat hur jag har det med mina sjukdomar och det ska ni få veta nu
Sedan början av december har jag proppat i mig tre långa antibiotika kurer
Jag piggnar till mellan varven men sen slår det till igen
Ingen vet riktigt varför blir så här men jag ska utredas vidare på sjukhuset
Kaliumvärdet vägrar att gå upp mer än några dagar sen dyker det igen
Problemet har gått vidare till njurarna
 
Trots detta ler jag och mår toppen
Min Bipolära sjukdom håller sig helt på mattan och jag är överlycklig
Att leva med en eller två sjukdomar känns helt ok men som det var i höstas att alla tre krånglade då hade jag gärna klivit av tåget
 
Fanns ni här skulle jag ta er alla i famn
Sköt om er och varandra
Kom ihåg att allt går bara man vill det kan jag skriva under på
#1 - - Inger Maryissa:

kan tänka mig du kännt dig som halv utan din pappa i ditt liv.
men vad trevligt att du fick möjlighet att träffa en av dina fastrar och kan tänka mig det betydde mycket för dig
och du fick svar på frågor som du behövde ha svar på
och toppen att ni kommer att fortsätta hålla kontakten
Trist att du inte mår så bra, och problem med kaliumvärdet, och hoppas från mitt hjärta att det blir bättre snart
kramar

#2 - - BirgittaBirgitta:

Åh vad roligt att höra av dig! Och i ett så positivt inlägg dessutom. Härligt också att höra att din Stockholmsresa föll så väl ut. Visst är Östermalmshallen underbar? När jag bodde i Sthlm hade jag sällan råd att gå dit, ensamstående småbarnsmamma som jag ju då var. Sen blev det Skåne för min del.

Nu håller jag alla tummar för att du får fortsätta må så här bra.

Kram!

#3 - - Gizmo med matte:

Hej vännen.
Det var länge sen jag var aktiv i bloggandet.
NU är det på tiden att skicka dig en hälsning och en hel hoper styrkekramar från oss.
Solen skiner och det är kallt som attan. Mkt inomhus mys får det bli då.

När jag läste om ditt möte blev jag påmind om när jag sökte upp min farmor som jag inte hade ngt minne av alls.
Det var ett känslomässigt möte. Men det var en pusselbit för mig. Det fanns likheter och vi var båda rörda när vi sågs.

Ha det så gott du bara kan i vinterlandet.
Kram
Cina o Gizmo

#4 - - Lotta:

Hej o oj vilket positivt o härligt inlägg! Så otroligt fint att du fick möjlighet att träffa henne i Stockholm och att den bipolära håller sig i skinnet! Jag har inte skrivit så mycket här på rätt länge o min blogg gladaalice är helt död eftersom jag själv har fått en massa eländiga sjukdomar o varit sjukskriven nu i över ett år. Men vi sjuka kämpar ju på och det viktiga är ju att inte tappa gnistan! Stora kram från Lotta