Åtta år tillbaks i tiden

Innan jag satt mig ner för att skriva i bloggen läste jag vad jag skrev för en vecka sedan
Då kände jag mig hoppfull efter att ha haft en nästan vanlig vecka
 
Tji fick jag
Illamåendet som jag hade efter promenaden var inte kopplat till den
Jag mår illa fortfarande
Tänk att det kan störa vardagen så mycket
Enda trösten är att jag inte är gravid
Vilken tur för mig och mina tre vuxna barn
 
Kroppen rasar för varje dag
Jag har samma symptom som jag hade för 8 år sedan
Tiden som blev en mardröm med utredningar hos neurolog både här i stan och i Umeå
Tiden som jag fick använda till att lära mig allt på nytt
Jag kunde inte gå, läsa, prata sammanhängande eller använda mina fingrar och händer
Vi fick flytta eftersom jag inte kunde gå i trappor
Åren gick men man hittade inte orsaken
De misstänkte att jag hade SLE och vem vet
Den sjukdom är släkt med min Autoimmuna hepatit
Efter flera års träning kom de flesta funktioner tillbaks
 
Jag borde anat att det var något på gång men när man har sjukdomar i kroppen lär man sig att inte känna efter så mycket
Jag tyckte att det var lite konstigt att jag hade svårt att gå uppför trappan till Cecilias nya lägenhet
Hon flyttade bara upp en trappa i samma hus
Jag påpekade det för de mina men mer tankar blev det inte
 
I fredags orkade jag inte upp sängen
Benen ville inte
I tisdags hade jag bestämt mig för att ta en kort promenad
Jag kom runt hörnet av huset sedan vill inte benen samma sak som mig
Skam den som ger sig
Jag dammade av min rollator och tog min promenad
 
 
Jag upptäcker mer och mer som jag inte tänkt så mycket på utan trott varit tillfälligt
Jag kan inte måla längre för finmotoriken i höger hand fungerar inte
Jag har gått ner 3 kilo på en vecka
Visst har jag haft svårt att äta men......
Jag sover 12 timmar varje natt
Jag har dålig kontroll på underbenen
Fötterna lyfter sig inte när jag vill
Jag kan se på tv en kort stund för jag mår illa av rörliga bilder
I går skulle jag betala med mitt kort men fingrarna ville inte trycka på de knappar jag planerat
Mitt i en mening kan jag tappa ord
Listan går att göras lång
 
Först tänkte jag inte skriva något i dag men jag vet att många läser och bryr sig om mig så det blev några rader
Inget tjo och tjim men rader direkt från verkligheten
På måndag ska jag till doktorn
Kanske får jag hjälp kanske inte
Det enda jag vet är att jag tänker inte ge upp den här gången
Nu ska de hitta svaret och jag tränar för fullt för nu vet jag vad jag ska träna när kroppen blir så här
 
Det är krig nu
Jag mot mitt kropp och jag ska vinna
 
 
 
 
 
 
 
#1 - - Soldansaren:

Heja, heja Lisbeth! Jag har inte kommenterat på länge men brukar vara här och läsa, ska du veta. Du är en kämpe det vet jag ju som förut men jag förstår att det är oerhört tröttande att hela tiden kämpa.
Varma styrkekramar från mig!

#2 - - Katrine:

Önskar vi bodde närmare varandra så jag kunde krama om dig älskade syster!!!

#3 - - Med Lenas egna ord:

Hej!
Tyvärr länge sedan jag hörde av mig till dig, som vanligt skäms jag!
Det ÄR extra jobbigt när man varit skaplig ett tag och det sen brakar ner igen. Är också på väg bakåt, det har blivit rullstol några gånger den senaste tiden.
Det måste vara svårt för dig att inte kunna måla! Finns det ingen "grövre" teknik som du kan använda?För mig är det vänster hand som är svår, tack och lov är jag högerhänt. Det är ett restsymptom sedan jag fick skallskadan -06. Även benet är svagare.
Du frågade tidigare om jag hade någon autoimmun sjukdom. Ja, men de vet inte vad det är. Proverna visar på det. En lättare psoriasis kan inte vara orsaken.
För tillfället sitter jag och är hypoman. Vill inte sova, men när jag väl kommer i säng så slocknar jag direkt. Tyvärr bara ca 3-4 timmar, sen väcker värken mig.
Förlåt en surrig kommentar, men just nu "babblar" jag både i tal och skrift.
Stå på dig och kräv ett svar! Kämpa med näbbar och klor, det är din rätt.
Många kramar från S-hamn

#4 - - Cici:

Man känner sig verkligen hjälplös när man läser att en bloggvän mår så dåligt, som du gör. Det enda man kan göra är att komma med hurtiga hejarop och kommentarer, men det lär ju inte hjälpa dig. Jag hoppas att det inte ska gå lika illa som förra gången och att det snart ska vända till det bättre. Kram!

#5 - - Karin:

Hoppas att du får någon hjälp och ett bra svar vid ditt läkarbesök! Tänker på dig, och skickar många styrkekramar!
Karin

#6 - - Birgitta:

Så himla tråkigt att läsa. Blev riktigt riktigt ledsen av att läsa det här inlägget. Jag hade hoppas få ett glädjeinlägg att alla sjukdomar höll på att dra sig tillbaka. Icke så.

Hoppas i alla fall att lättnaden kommer. Kanske göra som jag: strunta i kalla julen och åk till värmen?
Kram

#7 - - Mickis:

stackars dig!!!
Hoppas du har fått lite hjälp eller mycket hjälp och mår bättre nu??
Styrkekramar ❤️❤️❤️