The real housewife in Sundsvall

Även om jag för det mesta är den mest positiva människan som går i ett par skor så får jag svackor som alla andra dödliga
I veckan som var tog misströstan över.
Jag kunde inte ladda batteriet och sa med galghumor att snart får ni samlas och gräva en grop åt mig i skogen
Känner man mig så vet man att bakom orden finns inte så mycket allvar men det är tungt nu
Vaknade klockan 4 en morgon och trodde att nu måste jag åka till sjukhuset
Allt i magen stod stilla och när jag strök handen över armen var jag alldeles blöt av kallsvett
Tanken gick osökt till tarmvredet jag hade i december
Hur gör man med hästar som har tarmvred?
Jo man promenerar runt tills det släpper
I tre timmar gick jag runt runt och banne mig det gick vägen
Ska erkänna att inte mycket får mig att bli rädd men mina cirklar rubbades rejält
En otäck känsla som jag fortfarande bär med mig
 
Det är när det är som värst det vänder i mina tankar
Livet är dyrbart och kämpar man inte kan man inte räkna med att det löser sig av sig själv
Där och då den morgonen slog jag på tv:n
Jag hamnade mitt i en reality show om housewifes i New York
 
 
 
De hade rest bort för att ha kul tillsammans
Just det fick mig att längta till det liv jag haft
Jag SKA bli frisk
Jag Ska dricka vin och skratta med mina gamla tjejkompisar
De där tjerna som jag inte längre kan hänga på
Nu Ska jag hänga på
 
I morgon ( läs idag) ska jag in i tunneln på magnetröntgen
Det är sista anhalten i utredningen
Så klart hoppas jag på svar
Det jag vet i min nya kamplust att jag ger mig inte
I min förra långa sjukperiod sa läkarna här i staden att det inte fanns något att göra.
Det var inget fel på mig
Då begärde jag o Janne en second opinion i Umeå
Konstigt nog så hittade läkarna i Umeå problemet och jag har haft ett drägligt liv fram till i höstas
Hur som helst känns den kommande veckan som ödesmättat men samtidigt är det skönt att veta att nu ska det ske en summering
Jag blir alldeles varm och glad när jag tänker på det.
Det är alltid bättre att veta än att inte veta och dessutom måste det vara klart för om två veckor firar vi vår första bröllopsdag
 
För dottern Cecilia ser det positivt ut
Hon är på benen och börjar sakta att rehabiltera sig genom korta promenader
Helt bra får det ju inte vara
I helgen skjutsade jag henne till jouren och då hade hon öroninflammation
Himmel så mycket följder det är av en hjärnhinneinflammation
Nu har hon haft det mesta så vi hoppas på ett slut på hennes elände
 
Sen jag skrev sist har det inte hänt så mycket
En måndagskväll tillbringade vi med Livia och Agust
Janne och Agust höll till i Betongparken
 
 
 
Sundsvalls kommun har byggt ett område i centrum där många ungdomar i olika åldrar samlas för att ha skoj tillsammans
Jag håller mig undan för Agust är en riktig hejare på att åka både högt och fort
 
 
Livia och jag gick på stan för att handla kvällsfika
Mitt stora/lilla barnbarn höll mig i handen
Skulle så gärna vilja stanna tiden
Hon växer så fort
 
Anar att ni njuter av det vackra vädret
Tänk att man blir lika glad varje år
 
 
 
 
 
#1 - - Polär Marielle:

Hej.
Skickar dig en stor riktigt varm kram!

#2 - - Korpunge:

Hoppas allt gick bra med röntgen.
Otroligt så nonchalant de kan vara på sina håll i vården. Det är skrämmande! Bra att ni propsade på att få komma till Umeå för koll.
Varm kram till dig ♥