Sönderpysslad

I morse när jag slog upp dom blå bestämde jag mig för att nu är det dags att dra ner på pysslandet.
I en veckas tid har jag levt i ett rus av pyntande.
Jag tog mig tid att utöka morgonfikastunden från 10 minuter till en hel timma.



Med lite soft musik och tända ljus satt jag kvar i divanen och laddade upp batterierna

Det var då jag kastade en blick ut genom fönstret och insåg att så mysig skulle nog inte dagen bli
Dags att plocka fram fotbollsskorna och ladda för korpfotbolls säsongen
Någon hade stulit snön eller var det så att vi fick en mycket kort vinter i år.

Som den positiva kvinna jag blivit lät jag mig inte nedslås.

I dag gäller det att ladda för barnvaktande.
Sonen med fru ska lämna Livia och Agust i min vård för paret behövde en vuxenmiddag
Min sambon ska också vara med.
En 6-åring som vet vad hon vill och en 3-åring som vet samma som sin storasyster kräver en del.

Ända sedan mina egna gryn var små har jag ställt till med en julpysselkväll.
I kväll får det bli en kombination av passning och pyssel.
Jag kommer att ha fullt upp idag att välja kläder.
När man pysslar gör man inte det i finaste märkeskläderna.
Det där sa jag bara för att ni skulle tro att jag har sådana.
Det har jag inte så det är bara att plocka på sig första bästa ur garderoben



Får väl se om det blir något att ställa på hyllan
Resultatet av Livias framfart såg ut så här när hon var två år
Vad är det man säger: Huvudsaken att man har roligt




Tycker om , mitt i mellan eller tycker inte om

Det är inte för inte som min blogg heter Tankelek.
Allt för ofta fastnar jag i en tanke.
Jag saknar helt mitt i mellan
Jag vänder och vrider på den och till slut så är jag någon annanstans i tanken
Ett litet ord eller uttryck leder mig vidare
Ni skulle bara se bilderna som samtidigt finns på näthinnan

Jag har fått höra att en tanke har som mål att hitta svaret på en fråga eller en lösning på ett problem
Jag hittar banne mig varken svar eller lösning
Dom bara finns och jag trivs bra med dom
Sen ska man också vara medveten om tanken men.......

Kan någon då förklara varför jag snöade in på en åsna i morse när jag läste Sundsvalls tidning



Den föddes natten mot första advent och jag skulle görna ha den här och krama om den.

Det är då som det händer.
I stället för att släppa tanken så tänker jag på min älskade sambo
Han är definitivt ingen åsna men temperamentet har dom gemensamt
Förstå hur vi har det.
Jag som i karaktären liknar en apa och han en åsna
Vi har levt ihop i 12 år nu och tänker fortsätta med det livet ut så troligen är det ett vinnande koncept
Olikheter kompliterar varandra

Vidare från apan och åsnan hamnade jag hos Jonas Gardell
Jag har försökt läsa böcker av honom
Jag har försökt titta på honom när han medverkat i tv.
Resultatet blir alltid det samma
Jag tycker inte om honom

Nu på morgonen hände något, han väckte ett intresse
En ny liten samling av visdomsord har getts ut:
Har man inget liv får man köpa ett som alla andra



Sverige är ett land där vi firar jul i december, midsommar i juni och varje november ger vi Zlatan en guldboll."

"Lucia på dagis: Fem förvirrade lucior, åtta tomtar, tre pepparkaksgubbar och ingen stjärngosse framför julsånger i en lukt av barnprutt."

"Jaha, nu är Jesus uppstånden, men Mark han bara sover och sover!"




Made in Sundsvall

Efter en del sågande, filande och målande så är dom nu klar.
Det blev två varianter och jag är jättestolt över mig själv.
Förvisso konsulterade jag slöjdlärar sambon som på ett pedagogiskt sätt fick mig att inte ge upp när stickorna fastnade i fingrarna
Med hjälp av lingonris, en sönderplockad julstjärna och lite band blev det precis som jag ville



I mitt andra alster flyttade det in en snögubbe och två små glasljusstakar



I år har pysslandet ingen hejd.
Kan det vara så att jag måste ta igen de förlorade åren?
Lite enris och ett band fick glasvasen att blomma ut till en fin julprydnad



Kolla flaskan. Någon har varit där och provsmakat men lämnat halva kvar

I går väntade jag inte förgäves på Berit.
Hon svepte in över staden men vände lika fort.
För er i södra delarna har jag förstått att hon inte var lika välkommen.
Här lämnade hon kvar precis det jag väntade på: SNÖ



Jag ska väl för rättvisans skull berätta att som vanligt är det sambon som håller i kameran och jag bestämmer vad som ska fotas
Mycket rättvis arbetsfördelning