En dag att göra ingenting

Att leva med sjukersättning och inte gå på jobbet har varit en tuff lärdom
Så många dagar som jag levt som i en labyrint
 
 
Runt runt har jag gått utan att veta vart jag varit på väg
Det fortsätter att gå rätt väg för mig
Det känns som jag hittat ut

I dag har jag min första "lediga" dag på hur länge som helst
Dagen var vikt för besök i Birsta. vårt stora köpcentrum.
Yngste sonen med sambo skulle shoppa stora och tunga saker
För två timmar sedan ringde telefonen och de hade fått annat för sig
 
I vanliga fall har jag blivit handfallen och tänkt: Vad ska jag göra nu?
I dag blev jag nästan tacksam
En helt och hållet blank dag att göra ingenting
Jag vet så väl att jag behöver den här dagen
En dag till att stanna hjulet och andas djupa andetag
Jag känner mig stolt att jag kan göra så och att jag förstår att mina sjukdomar kräver de här dagarna för att hälsan ska få finnas kvar ett tag till
 
Vad har hänt sedan sist jag skrev
Jag får ta fram almanackan för att se tillbaks
Mina älskade föräldrar har piggat på sig på ett ofattbart sätt
Av vana fortsätter jag ringa varannan dag för att kolla att allt är bra
Det är det och mamma småskrattar över mina kontrollerande samtal
 
Målarkursen som är varannan vecka har jag glömt bort att gå på
Lusten vill inte infinna sig
Det stressar mig inte det minsta för jag vet att det är ett teckan på att jag mår bra
Jag målar när livet är tungt och svart
Det syns även i mina tavlor
Så tills vidare står penslarna oanvända
 
Hemma hos mig finns en sambo som efter han fyllt 60 år har svårt att släppa tanken på att det skulle vara skönt att gå i pension
Jag tror han är lite avundsjuk på mig
Så fort han är ledig hittar vi på saker tillsammans

En av de lediga dagarna dessutom en kall och blåsig sådan bestämde vi oss för att utforska Sundsvalls nya bro
 
 
 
Det kostar 9 kronor att åka bil över den men det är helt gratis att promenera över
Vi ställde bilen på ena sidan och tog en rejäl långpromenad över bron
Vi var inte ensamma om att ta den här promenaden
Definitivt fler gångare än bilar den här dagen
 
Solen sken utan att ge någon värme men man kan njuta ändå
 
 
Janne var lite tveksam till att gå runt Sundsvalls fjärden
Han trodde inte jag skulle orka men tji fick han
 
Hela vägen runt bar det
 
Det är lite väl tidigt för glasskiosken i hamnen att öppna
 
 
Två månader till och vi sitter garanterat där och äter deras hemgjorda Drakenglass
 
Vi har även hunnit med att åka ut till "buschen" för att gratta min bror
Han ville inte vara med på bild så hans nya hund fick posera i stället
 
 
En sak som jag längtade efter under mina riktigt sjuka år var att vara farmor åt Livia och Agust
Det har jag börjat ta igen nu
I helgen sov de över här båda två
Föräldrarna hade fullt upp med att flytta till nytt boende
I barnvaktandet följde en lite nostalgitripp
Vi har spelat kula
Tydligen väldigt populärt nu
Reglerna var desamma men vi hängde inte med på vad de olika sorterna hette och vad de var värda
Jag försökte komma ihåg några namn och stenkulor, dankar och kattögon kunde jag identifiera
Jösses vad många nya varianter som dykt upp
 
 
I dagens ingår att inte tänka något på mitt bröllop
Så mycket som ska stämma och falla på plats
Bara att välja klänning blev ett äventyr
Jag lusläste vett och etikett och var säker på att om man varit gift tidigare i och för sig borgligt skulle man inte bära vitt
I min ålder skulle man inte ha bara axlar och skyla dekoltaget
För att göra det hela rätt ringde jag till församlingen och kollade vad som var tillåtet
De gulliga kvinnan i luren skrattade och sa att det var 2015 och hos dem var det bara viktigt att jag sa ja
Kläderna skulle jag välja fritt utifrån att jag skulle känna mig fin
 
I helgen köpte jag min dröm
Timmarna innan jag skulle prova hissade det i magen
Jag har aldrig haft en brudklänning men nu har jag
I går eftermiddag när Livia kom hit frågade jag vad hon tyckte
Först stod en stund och sedan utbrast hon:  Men det är ju en prinsess klänning
Kändes som ett gott betyg
Nu ska jag bli ett 58 årig prinsessa
 
 
 
 
 

Ett stort skutt i tiden

Sist jag skrev ett riktigt inlägg i bloggen var den 15 februar
 
Jag, Lisbeth, har varit mitt i det riktiga livet
Veckorna har varit fyllda av händelser som pendlat mellan skratt och gråt
Jag har insett att jag glömt bort hur det är att leva
När jag ser tillbaks de sista 7 åren så har jag funnits där i livet men inte levt mer än några dagar möjligen en vecka i taget
 
Allt började med att jag i november tog influensa sprutan
Två veckor efter det hände något i kroppen
Styrkan och viljan att livslusten slog till med full kraft
Inte så där över en natt men jag kan till hundra procent säga att i början av december kom tron på att jag skulle få känna mig delaktig i livet tillbaks
 
Något pirrade i bröstkorgen
I dag kan jag sätta namn på de.
Det var livsglädjen som återvände
Jag kände mig stark och odödlig
Jag identifierade en känsla som jag förstod var lycka
Det finns absolut inga belägg för att det var sprutan som gjorde det men den höjer immunförsvaret så visst tackar jag och väljer att tro att den gjort sitt till
Mina tankar har börjat förändras.
 
 
Jag tänker inte längre tanken att det här är bara tillfälligt
Jag njuter av att känna mig som den Lisbeth som fanns för många år sedan
 
Då säger domedagsprofeterna: Ja visst så är det nu men...........
Jag bryr mig inte om dem
Jag har mina sjukdomar och kommer alltid att leva med dem men nu bestämmer jag på ett mer kraftfullt sätt
Jag är så mycket i mål som jag kan
Jag är så stolt att jag gått den här matchen och skulle jag bli tvungen att strida igen strida igen så vet jag att det går att besegra de dagar som är sämre
 
Allt det här har inneburit att jag haft en helt underbar tid
Som jag skrivit tidigare så var julen en enda stor lycka
När sedan min mamma ringde och berättade att hon skulle operera hjärtat svajade det
Jag grät men jag grät för jag var ledsen
Jag grät inte på samma sätt som jag gjort under min sjukdom
Jag grät på samma sätt som er andra
 
Mitt i mina tårar bestämde sig min sambo för att ha 60-års kalas
Hjälp!
Hur skulle jag klara planeringen av det?
Det gick bra och jag är tacksam för att jag hade något praktiskt att sätta tänderna
 
Så kom Caitlin min barnbarn från England och min oro för mamma lindrades när jag fick vara med henne och uppleva och leka
Jag älskar att leka
Hon älskar snö och som tur var så fanns det snö kvar
Det blev pulksåkning och skidor för hela slanten
 
 
 
 
Veckan med henne avbröts och jag åkte till pappa för att finnas med när mamma gick sin match
De här dagarna tog inte bara energi. De fick mig att komma närmare min pappa och min syster
Jag lärde mig något nytt som borde vara självklart.
När man är så rädd och orolig som man bara kan bli kan man hämta energi genom att vara utomhus
Jag vet det men har varit dålig på att göra så.
Nu ska jag inte glömma bort det igen
Har jag gjort så i livet? Nej det är sällan
Jag gick långa promenader där det inte var sus och dus
 
 
 
Det är svårt att beskriva känslan när allt lättar
Operationen gick jättebra och trots att hon har en lång väg tillbaks finns det framtidstro
 
 
Jag tyckte att jag kände mina föräldrar men det gjorde jag inte riktigt
Min mamma är min idol nu
Vilken vilja vilken kämpaglöd hon har
Jag ser helt andra sidor nu och jag är så tacksam
 
Mamma kom hem från sjukhuset och jag tog en förmiddag i stan
Jag hade sådan tur att min frissa som klippt mig här i stan och nu har flyttat till orten där de bor gick in och arbetade extra för att klippa mig
 
 
Jag kommer aldrig att släppa henne
Det blir till att åka 30 mil när det dags igen
Har förresten redan bestämt det med henne
 
Sen var det dags att sätta sig på tåget hem
Jag behövdes här hemma i sista planeringen av 60-års festen
Jag lejde in Jannes och mina döttrar för att stötta mig och ta över
Utan dessa stjärnor hade aldrig gått för mitt i finliret hände nästa sak
 
Det var då jag fick meddelandet från min syster om att de inte kunde komma på festen
Morgonen efter ringde jag och kollade vad som hänt
Då var det pappas tur.
Hade hade akut lagts in på sjukhuset
Med mamma ensam hemma opererad och pappa sjukhus trodde jag aldrig att jag skulle hålla ihop
 
Där satt jag med sjuka föräldrar och en 60-årsfest
Trots allt blev det en lyckad fest
 
 
 
 
 
Jag skrev att mamma är min idol
Pappa sällar sig till skaran
Han är också opererad men gick till tvättstugan direkt när han kom hem
Jag tänker bli som mamma och pappa
Trots alla mina tankar så är jag också tacksam för att min syster har funnits där för dem
Vill ni se henne på bild så finns hon i spegeln på kortet av mamma och pappa
Det är ju trots allt det som gjort att mina dagar har kunnat gå vidare

I dag har jag sett året första regnbåge
 
 
Tanken kom att jag skulle springa allt vad jag kunde för att hitta slutet på den och gräva upp skatten
Jag sprang aldrig för jag har den största och mest värdefulla skatten som finns
Jag har min älskade familj
 
I mig har det länge bubblat en hemlighet
Jag har nästa projekt på gång
I maj ska Janne och jag gifta oss
Jag får säga som dansorkestern Black Jack: Inget kan stoppa oss nu
Jag är så lycklig
 
 
 
 

Man får inte luras

När jag var liten lärde min mormor mig att det var fult att luras
Det sitter i och jag tycker fortfarande så
Visst har det slunkit igenom någon liten nödlögn under åren men det kan man leva med
Så klart får man luras på första april
Det gillas inte som en riktig lögn
 
I mitt förra inlägg skrev jag att den här veckan skulle jag skriva och berätta om de sista veckorna som mer eller mindre har varit en karusell
Det tänkte jag också
I går eftermiddag slog den till= Förkylningen
Från dess har jag legat i sängen med feber
Lite synd om mig tycker jag
Fast då vänder jag på steken och tänker att jag aldrig varit så frisk på massor av år som jag varit sedan november
 
Nästa vecka kommer rapporten från en bloggerska som trots förkylningen fortsätter att känna sig glad för att vara mitt i livet