Att orka mer än man tror

I dagarna har jag fått reda på att jag har ett psyke som en elitsoldat men min personlighet liknar en silkestråd.
Varje dag går jag en strid med dagen som jag vill vinna.
Det första jag gör på morgonen är att längta tills det blir kväll för då kan jag lägga mig att sova.
Jag kliver upp och lever dagen i ett vacum där tråden brister i ett i ett.
Ändå kommer en ny dag och jag börjar om igen
Jag längtar till den dagen kommer när jag återigen kan le och känna någon form av äkta glädje.
Jag vet att den kommer en dag. Det jag inte vet är vilken dag som den återvänder.
 
När man är mitt i chocken gäller det bara att försöka se till att det inte brister för många gånger.
Jag har gått ner några kilo men de kan jag äta ikapp snabbt bara matlusten kommer tillbaks.
I dag kände jag hunger men när hamburgaren låg där och glodde på mig fick jag inte ner så många tuggor.
 
Någon frågade mig om jag kom iväg till England?
Ja det gjorde jag för det fanns inget val
Jag skulle ju hämta upp mitt barnbarn som skulle hit och fira sommarlov med sin mamma.
Den tredje dagen där hade jag kunnat gjort vad som helst för att slippa åka tillbaks.
Ni som jag vet att man kan inte fly från obehagligheter.
Man måste igenom dem och man kommer starkare ur dem
 
Som ni hör så är jag trots allt på gång framåt.
Tid det tar tid men jag ger mig inte
Sköt om er
 
 
 

Tack

Vill sända några ord och ett stort tack till er alla för de fina och uppmuntrande ord jag fått.
När livet hamnar upp och ner behövs det människor som man känner bryr sig om hur man mår.
Jag skriver ofta här i bloggen om vad lite man vet om morgondagen och att det därför är viktigt att se sina nära och kära.
Livet är ibland obarmhärtigt
Den här gången var livet "snällt" mot mig.
Jag och de mina fick behålla en person som är oss nära.
När livet är så tufft att leva så man inte vet vart man ska ta vägen försöker man ibland lösa det på en väg som jag önskar att ingen av er behöver vara med om.
Nu gick det så bra som det kan.
 
Vi har alla stannat till funderat och läker oss tillsammans.
Jag för min del får hjälp
Går allt som det ska så borde jag vara människa igen efter 6 veckor.
 
Fortsätt att se varandra, lyssna och bry er om.
Gör det hellre en gång för mycket än en gång för lite
Ibland räcker det inte men då har man i alla fall försökt
 
Kramar till er alla och som sist jag skrev: Jag vet inte när nästa inlägg kommer men jag kommer tillbaks det vet jag nu

Små små grisögon

Man kan var ledsen och man kan var ledsen.
Det finns så många olika sätt att vara ledsen
Ledsenheten kan vara så stark så den liknar känslan av hat
Båda två står för starka yttringar och liknar varandra på sätt och vis.
 
Jag pendlar just nu mellan dessa två.
Det är inte så många stunder jag får ro inom mig
Det allra svåraste är när man inte kan göra något för att hjälpa
Ni som läst min blogg ett tag vet att jag ofta lämnar ut mycket av mig själv men även jag har en gräns som bara de allra närmaste kommer innanför.
 
Där är jag nu och har ingen aning om hur lång tid det kommer att ta till jag åter vill dela livet med andra.
Så klart kommer jag tillbaks
När det blir beror på när ork och lust återvänder.
Jag drar mig tillbaks och söker kraft hos min sambo
 
Till er mina vänner sänder jag några kramar och jag hoppas ni finns kvar den dagen jag orkar skriva igen