Vårvindar friska

Så mycket vårvindar är det inte här i Sundsvall
Vantar åker på och dunjackan är fortfarande användbar.
I den gamla visan sa man att vårvingar friska leka och viska men se det stämmer inte
Inte viskar de heller det är full storm och här på femte våningen skallrar det i fönstren
 
Som ni märkt så är jag riktigt på gång i bloggvärlden
Kanske man ska döpa om sig till Återtåget för det känns lite så
Jag har fått några förfrågningar om hur jag mår i mina sjukdomar.
Här i tankelek kommer jag inte att skriva just något om det men det står er fortfarande öppet att få lösenordet till Virvelvind
I den finns inga direkta hemlighter men där skriver jag om mina sjukdomar
 
Sista månaderna har jag jobbat på att särskilja det sjuka och det friska
Trots allt har jag ett rikt liv där jag ställer det tråkiga åt sidan
I den här bloggen skriver jag om min vardag
Jag är mitt i livet och det delar jag gärna med mig av
 
Till er som vill läsa Virvelvind men inte har lösenordet är det bara att maila mig
En speciell hälsning sänder jag till Helen vem du nu är.
Skulle vara kul om du mailade mig
lisbeth_koehlqvist@hotmail.com
 
I dag sov jag till klockan 11
Yrvaken visste jag inte var klockan var eller vart jag var.
När jag var tonåring skulle jag säkert uppskattat det men nu det vete gudarna
Alla mina rutiner.
Fast klockan är 15 nu så har jag inte kommit i fas.
I morgon blir det till att ställa alarmet
 
I morgon ska jag använda dagen till att måla på min tavla
Ni vet den där kameran som nästan alltid är på vift den är det nu också
Annars skulle jag fotat min tavla så ni kunde se mitt alster

Hemkommen

Ja då var jag tillbaks i Sundsvall efter en lat och skön vecka i Holmsund hos mamma och pappa
Holmsund är Umeå uthamn precis vid havet
 
Tänk vad man lätt lägger sig till med rutiner som man inte tänker på att man har
Jag kör ju mitt eget tempo här hemma i min ensamhet
Helt plötsligt kastas man in i andra människors dagliga vanor.
 
Två första dagarna hade jag fullt sjå med att hänga med i föräldraskapets vanor.
De ska stigas upp, ätas frukost, gå ut med hunden, äta lunch, vila, dricka kaffe, gå ut med hunden,
Umgås, äta middag, vila, dricka kaffe, se Nordnytt och rapport, zappa mellan kanalerna och gå och lägga sig
Oj så stressad jag blev två första dagarna
Tredje dagen ramlade jag in i deras rutiner
 
På söndags morgonen vaknade jag till klarblå himmel och bestämde mig för att göra myteri
Efter lunchen lånade jag en spark.
 
 
Det är 20 år sedan jag använt en sådan
Karsk tyckte jag att det är väl ingen sak
Sparken var gammal och drog till höger.
Jag är nog också gammal för jag drog till vänster.
 
Så länge det var plant tog jag mig fram men vid första utförsbacken uppstod problem
Sparken drog iväg i full fart utför och jag med den
Bromsa var inte att tänka på
Med tungan rätt i mun tog jag sikte på vägen
Tydligen hade kroppen ett annat mål
Den ville till vänster.
Både sparken och kroppen åkte i full fart in i en snödriva.
Sparken stannade men inte jag
Hals över huvud flög jag över den och landade i drivan
Inte en skråma på någon av oss blev det men de människor som stod på en närliggande parkering fick fart under fötterna.
Räddningspatrullen behövde inte göra någon insats men pinsamt var det där jag låg
 
Är man på sparktur så får man inte ge upp så lätt
I stället för den planerade vägen vek jag av mot vår sommarstuga
Den vägen leder ingen vart men i slutet finns det på på sommaren en stig som man kan vandra runt en sjö och sen komma tillbaks till samhället
Nu när det i vinter var det ett smalt upptrampat spår.
Varför ge upp.
Helt sonika lyfte jag upp sparken och raglade i de smala spåret med sparken som en skivstång på axlarna
 
Ge upp? Aldrig inte jag
Efter nära en timme såg jag att det öppnades en glänta och jag fick ny kraft
Nu var jag framme
Hmmm det ser inte likadant ut på vintern som på sommaren
Det visade sig att gläntan var där sjön slutade och det enda jag såg var skoterspår åt olika håll
Men man ska ha tur.
En skoteråkare dök upp och informerade mig om att det var bara att följa det skoterspår han peka på
Då skulle jag komma till en större väg där sparken kunde vara mer användbar
 
Upp med sparken på axlarna igen och siktet ställdes in på andra sidan sjön
Det jag missat i beräkningen var att solen gassat några timmar.
En skoter i full fart kör inte igenom men det gjorde jag
Upp till knäna var jag blöt.
 
Jag kom till slut upp på vägen och nu väntade en sparktur på en halvtimma
 
 
Kul när det plaskar i kängorna
 
Väl hemma tittade mamma på mig och utbrast: Du har fått färg
Efter en blick i spegeln insåg jag att jag var tomatröd
 

Exapansivt

För något år sedan kallades det expansiva Västernorrland och man vill gärna se sig själv med Sundsvall som huvudstad i Norrland
 
Efter att ha tillbringat några dagar i Umeå som också vill bli huvudstad börjar jag att fundera.
Det var några år sedan jag gjorde mig en stadsrunda här
I går räknade jag till 7 skyhöga byggkranar i och runt centrum
Staden växer så det knakar
Gammalt och nytt vävs in i varandra.
Det växer fram en stadskärna som både är trivsam och vacker.
 
Men hallå Sundsvall
Vad händer där: Inte mycket att hurra för
Kan nog säga att centrum av staden börja dö ut
 
I kampen om att bli huvudstad leder Umeå med hästlängder
 
Jag har promerat runt och kikat på de ställen jag lekt och busat i som tonåring
Jag stannade till en stundvid havet och banne mig så fick jag lite vårkänning
Hur kommer det sig att det är så mycket mer vinter i Sundsvall än det är här fast det ligger längre norrut?
Allt är upp och ner med vädret