tankelek

En ny vecka har precis börjat

I går kväll kände jag mig så otroligt ledsen och funderade med sambon hur i hela fridens dagar jag skulle orka ladda om en gång till

Jag behövde den kvällen för att sörja att det som jag trodde var lugnt inte var det

 

Det krävs vilja för att gång på gång resa sig och starta om igen

Man säger att inget är som väntas tider och det stämmer i många olika fall

Just nu väntar jag på att träffa min läkare på hud.

Det är 10 dagar kvar av väntan

Det kliar fortfarande lika mycket och jag frossar fast jag tar på mig extra kläder.

I morse upptäckte jag att det spruckit upp sår i huden på bakbenen.

Hitills har jag bara varit angripen på främre benet men nu blommar det vidare

 

Jag ställde mig på vågen i morse och jag har fortfarande inte gått upp i vikt.

Mina rasade 6 kilo finns där fast jag äter.

När jag funderar fast jag inte vill det så vet jag ju att det beror på att det är besvärligt att svälja

Är man autoimmun så kan även en del muskelatur angripas.

Det sitter en del i strupen så vissa dar är det svårare att svälja.

Konstigt nog så vänjer man sig vid det med.

Bara att inte ge sig till slut så fungerar de som de ska

 

I dag ska jag sätta mig vid målarbordet och söka inspiration genom att titta ut genom fönstret

Solen visar sig och träden börjar smått färgas i hösten vackra färger.

Där ute finns ett helt underbart liv som jag inte vill vara utan

 

Sköt om er mina vänner och njut av livet