Jag ljuger så bra

Jag vet också att många andra gör samma sak
Vi ljuger när någon frågar hur vi mår
 
Vi pratar på med en ljus och glad ton medans vi berättar bara det allra nödvändigaste i korta ordalag
Vi förvanskar sanningar åtminstone tonar vi ner dem
VI får våra nära och vänner att tro på att det är nog inte så farligt ändå
När de vill att vi ska hitta på saker att göra med dem säger vi ofta nej
Inte för att vi inte vill utan för att det inte finns någon energi att plocka fram
 
Varför är det så svårt att säga sanningen
I ett samtal med en god vän som sitter i samma sits försökte vi att hitta svaret
Man vill inte oroa de människor man älskar mest i världen
Man vill så gärna att det ska vara som förr
Det allra svåraste är den inre känslan av att säger man som det är tappar man sin egen kontroll
Kontrollen som trots att hjälper till att gå vidare i vardagen
Vi ler och vi är med men vissa dagar och stunder så går det inte
Då¨vill man var ifred och tack nej
Då står de där de som vi lurat att vi mår bättre än vi gör
 
Senast i går kväll hade jag ett sådant samtal
Min fina sonhustru ringde för att höra hur det var och om hon kunde hjälpa till
Visst berättade jag fakta för henne
 men inte mer
Jag skattade och försökte ta bort det allvarliga i samtalet
Ingenting om mina oroliga tankar för framtiden
På lördag ska Livia och Agust sova här och jag håller alla tummar för att det går att genomföra
 
 
I går skulle jag till doktorn men besöket avbokades för han var försvunnen
Jag fick träffa en sköterska för bedömning och rådet att åka till akuten
Väl hemma kändes det löjligt eftersom jag för sex år sedan hade samma symptom dvs domnade i en sida
Jag ringde 1177 för att höra vad de sa
Samma svar omg. transport till akuten
 
Där gick det undan
Jag fick både hjärtövervakning och blodtryckskoll
 
 
Hela tiden tänkte jag vad gör jag här
 
Efter några timmar kom en neurolog och hälsade på
Vi kände varandra för det var han som hade hand om mig för sex år sedan
Han konstarerade att jag inte hade några direkta funktionshinder
Domningarna flyttar sig i höger sidan och därmed är det inte farligt
Han testade min styrka som är försvagad
Sen sa han skämtsamt att jag borde börja på gym
Jag skulle vara där flera gånger onm dagen om jag visste att det hjälpte
 
När man kommer hem så flyger tankarna runt
Vad sa han egentligen?
Varför talade jag inte om för honom alla symptom som jag har?
 
Jag frågade janne eftersom han var med om vad han hörde
Han sammanfattade med att doktorn sagt: Det är inget farligt men jag vet inte vad det är
Du får ringa mig om du blir sämre
 
I dag gick jag med Janne på affären
Utan rollator svajade jag nerför backen
Skulle tro att grannarna tror jag fått spritproblem
Janne fick betala för jag är orolig för att trycka in pinkoden rätt
Har lyckats trycka fel sista tiden
 
Jag skulle låsa upp dörren och jag gjorde som doktorn rådde mig
Jag tittade på nyckelhålet
Jag höll nyckeln i en avslappnad hand
Jag styrde den mor nyckelhålet
Jag missade
Jag tog hjälp av vänstra handen och styrde
Det tog en stund men det gick
 
Känner mig arg och besvíken på doktorn
Han skulle få byta med mig och prova på att göra det jag försöker med viljekraft
Jag funderar mycket nu
Ska jag bli sämre eller bättre
Eller kommer det att bli så här
Kanske blir det som förra gången och det tar år att komma tillbaks
 
I morgon är det ett nytt läkarbesök och jag ska ta fram styrka nog att kräva ett bättre svar
Det är 2014 nu och så ovetande kan inte sjukvården vara
Fick höra det för 7 år sedan när jag insjuknade men jag anar att någon form av forskning måste gått framåt
 
Nu är det dags att sluta ljuga och berätta hur det ligger till
Jag vill inte ha ömkan och stackars dig
Jag är det typen av människa
Jag gillar glada hejarop
Känner redan att jag är på rätt väg
Hädanefter är det sanning utan frisering
 
Och du Måste bara säga att jag är förbaskat less
#1 - - Mickis:

fy sjutton!!!
Sen tycker jag det är så DÅLIGT av läkaren för så länge man INTE vet vad det ä så ska man inte säga att det inte är farligt... Ring om fu blir sämre.. Jo tjena så "LÄTT" är det inte....

Vilken typ av läkare ska du till nu?
Förstår att du är skitless på ALLT omkring dig... Har du någon som kan slåss å stå upp för dig vid läkarbesöken? Eller är ensam stark?

Tänker på dig!❤️
Ge inte upp!
Kram ❤️

#2 - - Birgitta:

Du skriver så bra. Känner igen mej i mycket. Hoppas du får träffa en läkare som kan ge ett bättre svar. Man kan inte som läkare säja att man inte vet för då måste dom skicka en vidare tills nån hittar problemet. Jag anser att det är lättare att leva med saker som man vet vad det är och vad jag kan vänta mej framöver.

#3 - - Cici:

Det låter bra, att du hädanefter kommer att säga precis vad du känner, då blir det säkert lättare för läkarna att hjälpa dig. Det är säkert bra för de anhöriga också, att få höra sanningen. Du kanske för en egen, daglig "journal" som du kan visa läkaren?
Kram

#4 - - Polär Marielle:

Skrev jag nåt? Hälsningar från Vimshuvet!

#5 - - Polär Marielle:

Uppenbarligen inget som blev postat i alla fall. Grrrr!
Jag skickar dig en stor kram i alla fall.