tankelek

I går morse tänkte jag sätta mig vid datorn och skriva en blogg

Blev helt vilsen när den inte fungerade

Skärmen var kolsvart

Vilket bestyr det blev

Fram med databordet så jag kunde kolla anslutningarna

Trångt trångt så jag kröp in

Flyttade lite sladdar och kröp ut baklänges

När jag reser mig är byxorna gråvita av damm

När städade jag där sist?

Kommer inte ens ihåg

Den maniska delen i mig kunde inte lämna eländet

Glömde för en stund en havererad dator

Nytt försök

Tror jag testade minst 20 olika kombinationer av sladdbyte men död skärm var vad jag hade

 

Fixade lite lunch och satt flingorna i halsen

Förstod efter en stund vad som hänt

Jag brukar inte gråta över det jag ser på tv men nu rann tårarna

Vad händer?

En hård och kall värld tar grepp om Sverige

Ser framför mig rädslan som fanns hos de barn och vuxna som hamnade helt oförkänd i den här situationen

Vad är min trasiga dataskärm att vara bekymrad över

Ingenting i det här perspektivet

 

Hur som helst så fick jag stå med lång näsa när Janne kom hem

Det har alltid varit jag som varit hackern och den tekniska i våra familjer

Gissa vad: En sladd till skärmen var glapp

Skönt i alla fall att vi slapp köpa en ny

 

Till sist lite uppdatering om sjukläget

Det verkar som om det var ett magsår som spökade

Det känns lite bättre och jag har gått upp ett kilo på en vecka

Det tråkiga är att det bipolära spökar

 

Under ett år har sjukdomen skött sig perfekt

Pest eller kolera?

Det är alltid enklare för mig när kurvan går uppåt

Jag tycker att jag mår som en prinsessa då

Det tycker inte de anhöriga

Nu är det inte så.

En liten dipp neråt får mig att tappa alltför mycket energi

Som tur är så är jag gammal i gamet så jag känner snabbt att det är något på gång

Lite mixtande med doserna ska få det att bli stabilt

Nu ska de positiva känslorna släppas ut

Så jag längtar efter dem