tankelek

Även om jag för det mesta är den mest positiva människan som går i ett par skor så får jag svackor som alla andra dödliga

I veckan som var tog misströstan över.

Jag kunde inte ladda batteriet och sa med galghumor att snart får ni samlas och gräva en grop åt mig i skogen

Känner man mig så vet man att bakom orden finns inte så mycket allvar men det är tungt nu

Vaknade klockan 4 en morgon och trodde att nu måste jag åka till sjukhuset

Allt i magen stod stilla och när jag strök handen över armen var jag alldeles blöt av kallsvett

Tanken gick osökt till tarmvredet jag hade i december

Hur gör man med hästar som har tarmvred?

Jo man promenerar runt tills det släpper

I tre timmar gick jag runt runt och banne mig det gick vägen

Ska erkänna att inte mycket får mig att bli rädd men mina cirklar rubbades rejält

En otäck känsla som jag fortfarande bär med mig

 

Det är när det är som värst det vänder i mina tankar

Livet är dyrbart och kämpar man inte kan man inte räkna med att det löser sig av sig själv

Där och då den morgonen slog jag på tv:n

Jag hamnade mitt i en reality show om housewifes i New York

 

 

De hade rest bort för att ha kul tillsammans

Just det fick mig att längta till det liv jag haft

Jag SKA bli frisk

Jag Ska dricka vin och skratta med mina gamla tjejkompisar

De där tjerna som jag inte längre kan hänga på

Nu Ska jag hänga på

 

I morgon ( läs idag) ska jag in i tunneln på magnetröntgen

Det är sista anhalten i utredningen

Så klart hoppas jag på svar

Det jag vet i min nya kamplust att jag ger mig inte

I min förra långa sjukperiod sa läkarna här i staden att det inte fanns något att göra.

Det var inget fel på mig

Då begärde jag o Janne en second opinion i Umeå

Konstigt nog så hittade läkarna i Umeå problemet och jag har haft ett drägligt liv fram till i höstas

Hur som helst känns den kommande veckan som ödesmättat men samtidigt är det skönt att veta att nu ska det ske en summering

Jag blir alldeles varm och glad när jag tänker på det.

Det är alltid bättre att veta än att inte veta och dessutom måste det vara klart för om två veckor firar vi vår första bröllopsdag

 

För dottern Cecilia ser det positivt ut

Hon är på benen och börjar sakta att rehabiltera sig genom korta promenader

Helt bra får det ju inte vara

I helgen skjutsade jag henne till jouren och då hade hon öroninflammation

Himmel så mycket följder det är av en hjärnhinneinflammation

Nu har hon haft det mesta så vi hoppas på ett slut på hennes elände

 

Sen jag skrev sist har det inte hänt så mycket

En måndagskväll tillbringade vi med Livia och Agust

Janne och Agust höll till i Betongparken

 

 

Mitt stora/lilla barnbarn höll mig i handen

Skulle så gärna vilja stanna tiden

Hon växer så fort

 

Anar att ni njuter av det vackra vädret

Tänk att man blir lika glad varje år